Inlägg från september 2011

Förra veckan skrev killarna som cyklar från Lhasa till Kathmandu om sina upplevelser när de råkade ut för en jordbävning under sitt cykeläventyr. Den här veckan har de nått sitt mål och nu är de tillbaka hemma i Sverige med fantastiska minnen och upplevelser som räcker livet ut. Här är deras summering av äventyret.

Fyra års hård träning och slit är över. Vi har upplevt vårt livs äventyr när vi cyklat från Lhasa i Tibet till Kathmandu i Nepal. Vi har cyklat över 8 toppar på över 5 000 meter. Vi har upplevt en jordbävning ett par kilometer från Mount Everest Basecamp. Vi har stått vid detta fantastiska berg och känt oss väldigt små. Vi har krockat med djur och vi har varit väldigt nervösa på våra cyklar när vi tagit oss fram på vissa sträckor där Vägverket skulle totalförbjudit all trafik, även gångtrafik.
Kort sagt allt har varit helt fantastiskt! Trots att vi är medelålders män känns det som vi har lärt oss otroligt mycket som vi kommer att ha nytta av resten av livet.

När vi nu sitter på Hotell Shanker i Kathmandu och sammanfattar resan och hur det kommer sig att just vi faktiskt lyckades genomföra detta projekt finns det ett par orsaker. Huvudorsaken är att målet har för oss alla varit magnetiskt. Vi har fördelat arbetet och satt oss in frågor så som solfångare, höghöjdssjuka, försäkringar, hur tar vi oss förbi det faktum att Facebook är stängt i Tibet. Hade vi vetat hur mycket arbete det var så hade vi nog tvekat när vi startade projektet.

Folk runt omkring tycker att vi är riktiga äventyrare. Vi själva känner att vi har haft full kontroll på läget hela tiden i och med att vi har varit så väl förberedda. Vi har tagit in kunskap från experter och fått mycket hjälp av våra sponsorer. Vi hoppas att vi kan vara en inspiration för andra. Kan fyra medelålders män utföra denna strapats så kan fler!
Hälsningar
Stefan

Foto: Emma V Larsson

Som vi nämnt tidigare här på bloggen så sponsrar vi några killar som är ute på sitt livs äventyr där de ska cykla mellan Lhasa och Kathmandu. Här kommer en berättelse om hur det är att helt plötsligt befinna sig i närheten av en jordbävning. Som tur var befann de sig några mil ifrån och alla är välbehållna och mår bra.

Efter att vi lämnade Lhasa på cykel för 11 dagar sedan började vi närma oss vårt mål, Mount Everest Basecamp. 8 kilometer från Base Camp slog vi upp våra tält i Rombuck alldeles bredvid världens högst belägna kloster.
Dagen hade varit fantastisk, vi cyklade den sista biten upp till Basecamp och åt lunch andäktigt nedanför världens högsta berg. Cyklingen tillbaka var lätt och vi hade alla en härlig känsla när vi åt middag.

När vi på kvällen låg i tälten och skulle somna kändes det först som om en lastbil körde förbi. Men skakningarna slutade inte, utan ökade i intensitet. Det tog en stund innan vi insåg att det var en jordbävning. Under en kort sekund medan vi kastade oss ur tälten var det en otrolig massa tankar i huvudet. Vad händer om vi får utrustningen krossad av nerfallande klippblock? Vad händer om passet stängs på grund av rasmassor? Vad händer om någon av oss skadas? Frågor som vi lyckligtvis slapp fundera över då inget av våra tält förstördes av de klippblock som föll ner från bergssidorna.

Det tog inte lång tid innan karavaner av bilar kom ner från det läger som ligger en bit nedanför Base Camp. De lämnade dalen på grund av faran för ras. Ingen vågade stanna där uppe. Hos oss kom munkarna ut ur klostret och slog upp sina tält på gårdsplanen, inte heller de kände sig säkra. Vi var alla oroliga för efterskalv men efter en timme bestämde vi oss för att gå tillbaka in i tälten för att försöka sova. Det blev en orolig natt med många frågor om säkerhet som cirkulerade i huvudet.

Foto
Emma V Larsson