Den 18-21 april 2013 var det återigen dags för Pure Freeride Camp, som i år firar 5-årsjubileum med rekordstort antal deltagare, hela 127 st! Eventet, som äger rum i Abisko, går ut på en enda sak; att åka grym offpistskidåkning.
För tredje året i rad sponsrar ERV Pure Freeride Camp genom att se till att alla deltagare är ordentligt försäkrade med vår Semesterförsäkring Sport. Just säkerheten är en viktig del för arrangören, varför samtliga grupper alltid har en egen, utbildad bergsguide med sig under sina toppturer. Alla deltagare måste även ha säkerhetsutrustning i form av lavinsändare/tranceiver, sond och spade med sig. Ett stort plus tycker vi som jobbar med försäkringar varje dag!
Under fyra dagar åker man offpist bland Abiskos fantastiska bergstoppar och delar erfarenheter och upplevelser. Humöret är på topp och på kvällarna pratas det ivrigt om dagens intryck och åkupplevelser. Som alltid när det gäller utomhusaktiviteter så är vädret ganska avgörande. Dessvärre så var inledningen, med snöstorm och dålig sikt, inte den bästa, som man kan se nedan. Men som tur var ordnade det upp sig och lördag och söndag bjöd på riktigt bra skidväder, med stundvis klarblå himmel och strålande sol.
På kvällarna är det föreläsningar av sponsorer och inbjudna gäster. I år hade arrangören bland annat bjudit in riskkapitalisten och entreprenören Douglas Roos. Douglas är nog mest känd som en av deltagarna i SVT:s serie Draknästet, men är även ägare till den digitala nyhetsförmedlingen Nyheter24. Douglas pratade om entreprenörskap, om vilka drivkrafter han har och vad som är viktigt att tänka på om man vill starta eget företag.
På plats fanns också äventyrsfotografen Fredrik Schenholm som visade ett urval av sina bilder och försökte lära oss om bildkomposition och hur man tar den perfekta skidbilden. Vi fick även lyssna till Mattias Skantz, som besteg 368 toppar på 366 dagar! En imponerande prestation och det var knäpptyst i lokalen när Mattias berättade om sina upplevelser. Efter föreläsningarna kunde man slå sig ner framför brasan, sjunka ner i en skön soffa med några nyfunna skidkompisar eller välja att krypa till kojs för att vara utvilad och laddad inför nästa skiddag.
Dagarna gick fort och helt plötsligt var det söndag och dags att återvända till vardagen. Men med fyra dagars offpistskidåkning i ryggen och den fantastiskt vackra fjällnaturen på näthinnan så är vi övertygade om att många kommer att gå runt med ett leende på läpparna väldigt länge. Kanske ända fram till april 2014, då det är dags för nästa Pure Freeride Camp.
Vi på ERV vill tacka Camilla Antonsson på Pure Freeride Productions för ett, som vanligt, väldigt väl genomfört camp! Vill du veta mer om Pure Freeride Camp eller vill hålla dig uppdaterad om när nästa camp går av stapeln, klicka här.
I det här blogginlägget får vi följa med vår ständige äventyrare Fredrik Schenholm till ett bistert immigrationskontor, ögat av en cyklon och till en något annorlunda korvgrillning.
Så var det april och vintern närmar sig mot sitt slut. Men det är inte mycket vårkänsla i Göteborg än. Kalla nätter håller de gröna bladen borta. Själv har jag en månad kvar av skidåkning och jag kom precis tillbaka från en ganska så galen Rysslandsresa.
Den 8e mars åkte jag och skidåkaren Oscar Hübinette till Kamchatka, en halvö i den östraste delen av Ryssland. Hit reser de allra flesta i grupper, men vi tänkte prova ”do it yourself”-resande. Det gick sådär.
En slev av rysk byråkrati
Om vi börjar från slutet på vår resa som var en vecka efter den första bokade hemresan. Vi hade precis fastnat 12 dagar på berget och när vi väl kom därifrån så hade vi missat våra bokade flyg, våra ombokade flyg samt så hade våra visum gått ut. Och att ha giltiga visum är viktigt i Ryssland. De tre sista dagarna i Kamchatka spenderade vi på det lokala immigrationskontoret där vi sprang mellan ett dussintals rum, skrev på minst lika många papper, lämnade fingeravtryck och fick en skriftlig tillsägelse att vi hade gjort fel, att vi inte skulle göra om det, men att vi trots det inte blivit fällda för något brott.
Sju dagar efter vår tänkta hemresa satte vi äntligen fötterna på svenska mark. Det var en skön känsla!
Cykloner, vulkaner, och korvgrillning
Men innan dess, vad hände då? Jo, platsen vi blev fast på var vulkanen Tolbachik. Denna vulkan har för tillfället ett spektakulärt utbrott med sprutande lava ut ur sin krater samt en mängd stora lavaflöden. Här åkte vi skidor, grillade korv över lavan, drack whiskey men framför allt fastnade vi i dåligt väder. Andra natten kom en cyklon in och blåste sönder vårt tält. Som tur var hade vi 4 personer som grannar fördelade på två små tält. Vi flyttade över våra sovsäckar i deras tält. Vinden mojnade framåt kvällen så det blev en god natts sömn (om än trångt). Även deras tält började bli slitna och det var en ny cyklon på väg in. Tälten skulle inte klara en natt till så vi begav oss ner till en stuga 12 km bort i väntan på att en helikopter skulle hämta oss (vi flög även helikopter in till vulkanen, så det var inte frågan om någon räddningsaktion). Här blev vi strandsatta i 233h (med en lättare version av matransonering, började till och med äta rå vitlök – ganska så gott när man är hungrig) innan helikoptern tillslut kom. Ja, och då hade vi missat vårt flyg många gånger om samt att visumen hade gått ut. Men vi kom i alla fall hem tillslut, något som kändes avlägset i stugan.
Summering av resan
Tolbachik var en upplevelse utöver det vanliga, men vi hann även med en del innan vi begav oss dit. Som skidåkning i fantastisk skogsterräng, några toppturer, och möte med många lokala och fantastiska förmågor.
Snart åker jag till Kittelfjäll för en katalogfotografering. Sen blir det en tur till Schweiz och efter det står Pure Freerie Camp på agendan. Efter det har träden garanterat blivit gröna, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ser fram emot det!
–
Och som vanligt när jag kommer hem – stråååålande sol!
Vi inviger 2013 med ett snöspäckat blogginlägg från äventyrsfotografen Fredrik Schenholm. Han är äntligen tillbaka i sitt rätta element: snön! Och självklart föredrar han att gå på tur framför att trängas i liftköer.
Efter en riktigt god jul med familj och vänner har jag tagit mig ner till Alperna, närmare bestämt till Engelberg i Schweiz. Och det har varit en bra start på säsongen då jag denna första vecka mest åkt skidor utan min kameraryggsäck. Tänker mig, eftersom jag nu börjar bli så gammal, att jag måste anpassa kroppen till den nya miljön som jag ska spendera de kommande 5 månaderna i. Eller så är det bara för att det är så otroligt kul att åka skidor!
Toppturen slår liftkön
Jag har dock hållit mig från liftsystemen då jul/nyårsdagarna är alldeles för galna för mig, helt enkelt för mycket människor. Lösningen på detta är att gå på tur och det tycker jag om! Att för egen maskin, med goda kompisar, gå upp (och ibland klättra) till en topp. Väl på toppen njuter jag av utsikten, äter en macka, dricker vatten, innan det är dags för att styra skidspetsarna neråt – ofta i orörd snö.
Fotografering i Mürren och Meriengen
Men nu drar jobben igång. De kommande 7 dagarna ska jag besöka skidorterna Mürren och Meriengen tillsammans med journalisten Anders Wingqvist (som fixade alla ord och meningar i vår bok Äventyrsfoto) samt skidåkarna Matilda Rapaport och Johan Jonsson. Det blir full gas med fotografering hela dagarna i jakt på det bästa ljuset och den djupaste snön.
Fotoworkshop i Engelberg
Men det blir såklart mer jobb under januari. I mitten av månaden håller jag en fotoworkshop i Engelberg, med fokus på skidåkningsfoto, tillsammans med ett gäng gäster. Workshopen håller på under 4 dagar där vi åker med en bergsguide samt min kompis och den professionella skidåkaren Oscar Hübinette som agerar modell. Detta är tredje året i rad som workshopen hålls, och hittills har vi bara haft bra snö varje gång. Hoppas det håller i sig även i år!
Toppturscamp i Andermatt
Efter detta blir det en tur till skidorten Andermatt. Här ska jag ta bilder för Pure Andermatt, en så kallad toppturscamp. Här samlas topptursintresserade människor och går på toppturer under säkra och organiserade former. Här handlar det om skidåkning under dagarna och häng med föreläsningar under kvällarna.
Norska ön Senja i februari
Sen är det februari och hela den månaden kommer jag spendera i norra Norge, på en ö som heter Senja. Det har alltid varit en minidröm för mig att ha ett hus däruppe under en period, mitt i vintern, där jag bara kan gå ut en kväll och skåda norrsken, eller bara njuta av det fantastiska vinterljuset. Men mer om det sen! Det känns otroligt bra att äntligen vara bland berg och snö igen. Jag kan nog inte få nog av det!
Fredrik Schenholm, som ställde in skidorna i förrådet i maj, börjar känna suget efter skidåkningen igen. Men innan skidorna åker på är det dags att leverera förra årets bilder till olika tidningar och gallerier. En och annan fotosession blir det av också – bland annat med vår andra gästbloggare Annelie Pompe.
Nu känns det verkligen som att vintern närmar sig. Skidbutiker öppnar upp, skidtidningar kommer i posten och planeringen inför vinterns projekt är i full gång. Men vad är det som är så speciellt med vintern egentligen? För mig handlar det om fotografering, upplevelser och äventyr tillsammans med ofta väldigt goda vänner. Att stå på en topp och blicka ut över bergsryggar och fjordar. Att känna vinden piska snön mot ansiktet. Att gå och klättra upp för berg. Att frysa. Att bli varm. Att hitta miljöerna där bildinspirationen flödar. Att fånga bilden med stort B. Det är ju det jag alltid strävar efter. Nästan i alla fall.
Ja, vem längtar inte till detta?
Full gas på kontoret
Men, vinter är inte här än. Det är tur det, för tillfället är det nämligen full gas på kontoret. Nu är det högsäsong att leverera det färdiga frilansmaterialet från förra vintern till skid- och äventyrstidningar världen över. Bilderna ska användas som framsidor, till gallerier eller till artiklar. Jag sitter även som bildredaktör på svenska skidtidningen Brant, och här har jag förmånen att titta på bilder från några av världens bästa skidfotografer. Tillsammans med redaktionen väljer vi ut vilka bilder som ska med i tidningen. Det är ett riktigt roligt jobb.
Klätterbild från Utby i Göteborg
Fotografering med Annelie Pompe
Men eftersom jag hellre är ute än inne, så blir det fotografering några gånger i veckan. Jag har bland annat varit ute och tagit bilder med ERV-sponsrade Annelie Pompe. Bilderna, ja, de kan ni se till våren i Tierras sommarkatalog. Utöver det så har det blivit en hel del klättrings-, paddel- och cykelfotograferingar. Jag fortsätter att utforska områdena kring Göteborg. Det finns så mycket skoj att göra, och så mycket vackert att uppleva precis utanför min dörr.
Annelie Pompe in action under fotograferingen
Suget kommer tillbaka
Jag tittade precis tillbaka på mina gamla blogginlägg och såg detta från den 9:e maj ”Damavand-äventyret var mitt sista äventyr för denna vinter. Skidorna packade jag in i förådet igår när jag kom hem. Nu är det shorts, flip-flops, glass, bokskrivning och klättring som gäller. Och jag kommer inte sakna vintern på ett tag. Enough is enough, men suget kommer tillbaka. Det vet jag, det gör det varje år”
Vi har fått ett nytt spännande blogginlägg från vår äventysfotograf Fredrik Schenholm. Det här gången kommer rapporten från Asiens högsta vulkan Damavand.
Beslutet var enkelt att ta. Vid 22-tiden började snön falla, eller snarare piska mot tältduken. Planen var att gå mot toppen klockan 02.00 på fredagsmorgonen. Men nu fick vi istället ligga och vänta på bättre väder. Men det blev bara sämre. Vid 02-tiden hade det kommit massvis med snö, vinden blåste bara mer och mer och snönfallet höll i sig.
Framåt morgonkvisten insåg vi att vädret inte kommer till att bli bättre, men framför allt att det skulle vara alldeles för farligt att gå mot toppen. Mycket snö i kombination med höga vindahastigheter är lika med lavinfara. Vi packade ihop alla sakerna och åkte ner till ett lägre läger. Skidåkningen skedde i riktigt dålig sikt och lavinfaran var precis som vi befarat riktigt stor. Men med bra och välavägda beslut kom vi säkert ner till vårt andra tält på 3000 meter. Vi fick 1200 meter med skidåkning på asiens högsta vulkan – Damavand!
Hela resan till Iran var ett äventyr från början till slutet. Vi upplevde fantastiska möten med intressanta och hjälpsamma iranier och väl på vulkanen fastnade vi i ett antal stormväder med hagel och blixtar som resultat. Jag har aldrig upplevt väder som växlar så fort som det gjorde på Damavand. En minuten var det vindstilla och sol, fem minuter senare kom det starka vindar och tre minuter efter det började det hagla och blixtra. Väder är mäktigt, det får en att känna sig otroligt liten. Visst är det irriterande att inte nå toppen. Men det var som sagt ett äventyr, och toppen är inte allt. Vulkanen står kvar och vi har tid att åka tillbaka. För tillbaka ska vi!
Damavand-äventyret var mitt sista äventyr för denna vinter. Skidorna packade jag in i förådet igår när jag kom hem. Nu är det shorts, flip-flops, glass, bokskrivning och klättring som gäller. Och jag kommer inte sakna vintern på ett tag. Enough is enough, men suget kommer tillbaka. Det vet jag, det gör det varje år.
Idag bytte vi utförssskidorna mot längdskidor för att ge oss ut på en egen tur på fjället. Turen som kallades glidaren började med att vi tog liften upp för att sedan skråa ungefär 450 meter nerför fjället. Problemet var bara att snön mest bestod av is och skare och vi fick ordentlig träning av såväl balansmuskler som skrattmuskler.
Dagens lärdom: om du ska gå på tur nerför ett berg, ta med ett glatt humör.
Vi fick dock inte testa vad vår försäkring gick för utan kom ner helskinnade och oskadda och på väldigt bra humör. Väl nere fick vi se några älgar så det var definitivt värt mödan.
I helgen är vi från ERV på Pure Freeride Camp. Förutom att vi sponsrar alla deltagare med varsin Semesterförsäkring Sport har vi pratat reseförsäkringar, gått på topptur, lärt oss lite om lavinfaror och lekt kurragömma med transceiver (en sån apparat man använder för att hitta folk i laviner).
Vädret är tipptopp med strålande sol och härlig snö och skidåkningen är fantastisk. Här kommer dock några tips på saker som är bra att ha när man går på topptur (förutom en guide och nödvändig säkerhetsutrustning)
Solskydd – solen tar nåt otroligt bra. Ett sunstick är a och o om man inte vill se ut som en rödvit tvättbjörn efter turen
Skavsårsplåster – efter en heldag på fjället är risken för skavsår överhängande. Ett skavsårsplåster är himmelriket efter en dag i pjäxor
Fika! En topptur utan fika är som, ja en topptur utan fika. Att sitta på toppen med en macka och varm choklad är himmelriket.
Trots små bakslag känner de flesta av oss ändå att våren är på väg. Någon som helst skulle vilja ha vinter året om är äventyrsfotografen Fredrik Schenholm som ERV sponsrar med en Reseförsäkring Extrem. Här kommer ett blogginlägg där Fredrik berättar om vad han har gjort sedan senast vi hörde av honom.
Det slog mig precis, att tiden går fort. Jag kom precis tillbaka till Göteborg efter 12 underbara dagar i norra delen av Norge. Och det är april nu. April. Det känns ju som att vintern precis började. Det känns lite vemodigt när jag tänker på att vinterns snart är över. Men, jag har trots allt mer än en månad kvar av vinterjobb. Över påsk blir det Engelberg, sen två veckor uppe i Abisko och Björkliden, för att sen avsluta i Iran med målet att åka skidor ner för Asiens högsta vulkan – Damavand. Ja, om det inte skiter sig mellan vissa länder såklart. Har hört från många vänner att Iran ska vara ett underbart land att resa i, så förhoppningsvis får vi uppleva det. Med vi menar jag också skidåkarna Tormod Granhem och Oscar Hübinette.
Jag och Tormod på toppen av Kvittind.
Varför Damavand? Min gode vän och äventyrskamrat Tormod har som mål att åka skidor ner för det högsta berget på varje kontinent. Dessa berg går under benämningen ”The Seven Summits”. Alltså sju berg på jordens sju kontinenter. Tormod frågade mig för en stund sen om jag ville följa med och ta bilder. ”Ja, om du följer med mig till den högsta vulkanen på varje kontinent”, svarade jag. Helt plötsligt stod vi med ett projekt där vi ska gå upp och åka skidor (jag åker inte skidor ner för alla bergen/vulkanerna) ner för den högsta vulkanen och berget på varje kontinent. Ett roligt projekt!
Den här vintern har jag verkligen fått en ordentlig dos av nordliga Norge. Det är vackert däruppe. Den sista veckan spenderade jag i Lofoten, med basen i den gamla fiskebyn Henningsvaer. Jag var där tillsammans med skidåkarna Tormod
Granheim, Oscar Hübinette och Karine Falck-Pedersen. Anledningen var en fotografering av nästa års vinterprodukter för norska Bergans of Norway. Det blir mycket snygga och färgglada kläder till nästa vinter!
Dessert på verandan.
Ingen dag var den andra lik. Ibland snöade det, ibland regnade det. Och ibland var det sol. Kvällarna spenderades i vår ”on the beach”-stuga med god mat och norrsken. Dagarna, ja då var vi i bergen och njöt av skidåkning och utsikt. Själv njöt jag för fullt bakom kameran.
Magiskt norrsken
Nu blir det Engelberg, först med några dagars jobb och sen ett ordentlig påsklov med familjen. Så, Glad Påsk där ute!
Vackra miljöer, havsörnsskådning och en snöig fototävling sammanfattar Fredrik Schenholms senaste veckor. Vi är inte så lite avundsjuka på hans spännande vardag, men att få läsa om allt han är med om är ju inte fy skam det heller!
Unik natur i Lofoten
Det har varit full gas de senaste veckorna. Först blev det en fantastisk resa till Norge där vi besökte Narvik, Lofoten och Tromsö. Lofoten har varit en dröm-vinterdestination för mig under många år, men jag har aldrig kommit dit, förens i början av februari. Och det var minst lika bra, eller bättre, än vad jag kunnat drömma om. Naturen är så unik och häftig med branta och skarpa berg som stupar rätt ner i havet. Kombinationen av vatten och berg är något av det bästa jag vet! Inte konstigt att Norge och Island är mina absoluta favoritresemål.
Topptur och vacker utsikt
Det blev en topptur på Lofotens Småtindene, några berg som ligger precis i utkanten av byn Svolvaer. Ju högre upp vi kom, desto vackrare blev det. Jag fick inte nog av utsikten! Det var en hyffsad motivationsfaktor att traska på uppåt, då
temperaturen var en bit under minus 15 grader. Skidåkningen då, nja, inte så bra. Lofoten hade fram tills mitten av februari dåligt med snö. Men jag har hört rykten att det har kommit en hel del sen dess.
Havsörnar på nära håll
Havsörnarna kommer jag heller aldrig att glömma. Dagen efter skidåkningen åkte vi ut med en båt för att fiska lite (vi fick mycket fisk!), men på vägen tillbaka till hamnen fick vi se 12 havsörnar! Riktigt coolt, och dom var bara 10-15 meter från oss. Mäktig känsla!
Fototävling i Sogndal
Efter några dagar i Göteborg bar det återigen av till Norge, denna gång för en fototävling i Sogndal. Och där fanns det snö! Det var mitt team (jag och skidåkarna Oscar Hübinette och Karsten Gefle) som tävlade mot tre andra team. Hur gick detta till? Jo, vi fotade i 3 dagar och sedan var det bara att sätta ihop en bildpresentation med musik där en jury bestämde vinnaren. Och det blev tyvärr inte vi, men vi var nääääära…
Haglöfs Arctic Weekend
Nu sitter jag i svenska Björkliden och skriver. Direkt efter Sogndal tog jag flyget via Göteborg upp till Kiruna och vidare med buss till Björkliden. Här har jag hållit fotokurser under Haglöfs Arctic Weekend, en helg för alla med föreläsningar, kurser och toppturer. Riktigt kul har det varit! Och Björkliden är en av mina absoluta favoritplatser i Sverige. Utsikten över Lapporten kan jag inte få nog av!
Det har varit hektiskt sen sista blogginlägget, men riktigt kul. Mycket upplevelser och många bra bilder. Livet leker helt enkelt!
Hur härligt det än är att susa ner för pudersnön i backen så finns alltid risken att du faller och skadar dig eller någon annan. Förutom att vi rekommenderar en bra försäkring har vi samlat ihop några användbara tips för hur du på bästa sätt undviker skador på skidsemestern.
Försök att göra en bedömning av din egen förmåga, hur van åkare du är. Är du nybörjare eller om det var det länge sedan du sist stod på ett par skidor/en snowboard, så är skidlektioner att rekommendera. Av förklarliga skäl är det vanligare att den ovane åkaren skadar sig i backen.
Något annat som påverkar din säkerhet är utrutsningen. Det är viktigt att du klär dig rätt, gärna lager på lager. Använd godkänd skyddsutrustning i form av hjälm, handledsskydd och ryggskydd. Kontrollera så att allt är helt.
Väl i backen är följande tips något att tänka på för att undvika skador
Värm upp. Både innan du gör första åket och efter att du suttit still och blivit kall, exempelvis efter en lång lifttur.
Vila om du blir trött. Många skador inträffar efter lunch då tröttheten börjar smyga sig på.
Undvik alkohol. Precis som i andra trafiksammanhang ökar risken för skador i takt med att reaktionsförmågan blir sämre.
Håll avstånden. Ligg inte för nära andra åkare eller pistmaskiner, och kör om med god marginal.
Se dig om. Kontrollera både uppåt och nedåt i pisten så att det är fritt när du startar.
Var synlig. Om du stannar i backen, se till att det är på en plats där du syns. Om du ramlar, försök att flytta dig till sidan.
Följ reglerna. Att följa reglerna i skidbacken innebär bland annat att inte åka ensam utanför markerad nedfart och att endast hålla sig till belysta/öppna nedfarter när det är mörkt.
ERV
