Inlägg av Maria Rönnberg

Den 18-21 april 2013 var det återigen dags för Pure Freeride Camp, som i år firar 5-årsjubileum med rekordstort antal deltagare, hela 127 st! Eventet, som äger rum i Abisko, går ut på en enda sak; att åka grym offpistskidåkning.

För tredje året i rad sponsrar ERV Pure Freeride Camp genom att se till att alla deltagare är ordentligt försäkrade med vår Semesterförsäkring Sport. Just säkerheten är en viktig del för arrangören, varför samtliga grupper alltid har en egen, utbildad bergsguide med sig under sina toppturer. Alla deltagare måste även ha säkerhetsutrustning i form av lavinsändare/tranceiver, sond och spade med sig. Ett stort plus tycker vi som jobbar med försäkringar varje dag!

Under fyra dagar åker man offpist bland Abiskos fantastiska bergstoppar och delar erfarenheter och upplevelser. Humöret är på topp och på kvällarna pratas det ivrigt om dagens intryck och åkupplevelser. Som alltid när det gäller utomhusaktiviteter så är vädret ganska avgörande. Dessvärre så var inledningen, med snöstorm och dålig sikt, inte den bästa, som man kan se nedan. Men som tur var ordnade det upp sig och lördag och söndag bjöd på riktigt bra skidväder, med stundvis klarblå himmel och strålande sol.

På kvällarna är det föreläsningar av sponsorer och inbjudna gäster. I år hade arrangören bland annat bjudit in riskkapitalisten och entreprenören Douglas Roos. Douglas är nog mest känd som en av deltagarna i SVT:s serie Draknästet, men är även ägare till den digitala nyhetsförmedlingen Nyheter24. Douglas pratade om entreprenörskap, om vilka drivkrafter han har och vad som är viktigt att tänka på om man vill starta eget företag.

På plats fanns också äventyrsfotografen Fredrik Schenholm som visade ett urval av sina bilder och försökte lära oss om bildkomposition och hur man tar den perfekta skidbilden. Vi fick även lyssna till Mattias Skantz, som besteg 368 toppar på 366 dagar! En imponerande prestation och det var knäpptyst i lokalen när Mattias berättade om sina upplevelser. Efter föreläsningarna kunde man slå sig ner framför brasan, sjunka ner i en skön soffa med några nyfunna skidkompisar eller välja att krypa till kojs för att vara utvilad och laddad inför nästa skiddag.

Dagarna gick fort och helt plötsligt var det söndag och dags att återvända till vardagen. Men med fyra dagars offpistskidåkning i ryggen och den fantastiskt vackra fjällnaturen på näthinnan så är vi övertygade om att många kommer att gå runt med ett leende på läpparna väldigt länge. Kanske ända fram till april 2014, då det är dags för nästa Pure Freeride Camp.

Vi på ERV vill tacka Camilla Antonsson på Pure Freeride Productions för ett, som vanligt, väldigt väl genomfört camp! Vill du veta mer om Pure Freeride Camp eller vill hålla dig uppdaterad om när nästa camp går av stapeln, klicka här.

Fotograf: Fredrik Schenholm

Vi uppmanar alla våra försäkrade att följa lokala och statliga myndigheters instruktioner vad gäller förslag och/eller obligatoriska åtgärder för evakuering. Detta gäller framförallt för de som vistas på lågliggande områden vilka kommer påverkas av översvämningarna.

Vad ingår i min försäkring
Om möjligt, kontrollera ditt försäkringsbevis. Där står det vilka moment som ingår och vad du kan få ersättning för. Du hittar även fullständiga villkor för försäkringarna på vår hemsida. Tjänsteresenärer och utlandsplacerade ombeds kontakta sina arbetsgivare för att få information om försäkringens innehåll.

Eftersom beslutet att stänga kollektivtrafik och flygplatser är ett s k myndighetsingripande, finns vissa undantag i försäkringarna. Dessa gäller fr o m söndag kväll 28 oktober kl 19.00 lokal tid då beslutet togs. Vi ber dig att kontrollera villkoren.

TJÄNSTERESEFÖRSÄKRING
Förseningsmomentet. Om du ännu inte har åkt iväg på din resa gäller inte momentet. Om du redan är ute på resa så hanteras förseningar fram t  o m söndag 28/10 kl 19.00 lokal tid som vanligt. Detta gäller även momenten Missad avresa/Anslutningsskydd om detta ingår i försäkringen. De förseningar som inträffat efter ovan nämnda tid och är till följd av orkanen omfattas inte av försäkringen med hänvisning till undantaget myndighetsingripande.

Trygghetspaketet gäller om du tvingas förlänga din tjänsteresa pga av det inte är möjligt att resa. Ersättning lämnas endast för extrakostnader för boende och resa.

FÖRSÄKRING FÖR UTLANDSPLACERAD PERSONAL
Förseningsmomentet (om tillvalet Reseskydd tecknats). Om du ännu inte har åkt iväg gäller inte momentet. Om du redan är ute på resa så hanteras förseningar fram t  o m söndag 28/10 kl 19.00 lokal tid som vanligt. Detta gäller även momenten Missad avresa/Anslutningsskydd om detta ingår i försäkringen. De förseningar som inträffat efter ovan nämnda tid och är till följd av orkanen omfattas inte av försäkringen med hänvisning till undantaget  myndighetsingripande.

PRIVATRESEFÖRSÄKRINGAR

Årsreseförsäkringen
Ersättning vid förkortad eller förlängd resa. Du kan få ersättning om din resa förkortats eller förlängts med mer än 12 timmar.

Ersättning vid naturkatastrof. I de fall du, pga stormen, tvingas resa till en säkrare plats ersätter vi de merkostnader detta medför för resa och annat boende. I de fall du måste avbryta din resa och vistas på annat ort med lägre standard eller återvända till Sverige kan du få ersättning  för dagsandelar av resans pris för de faktiska dagar som du förlorat.

Reseförsäkring Smart
Ersättning vid naturkatastrof. Samma regler som för Årsreseförsäkringen när det gäller merkostnader. Däremot får du ingen ersättning för dagsandelar.

Backup Basic & Backup  Extended
Ersättning vid naturkatastrof. Samma regler som för Årsreseförsäkringen när det gäller merkostnader. Däremot får du ingen ersättning för dagsandelar.

Avbeställningsförsäkringen
Avboka resa/arrangemang. Om du inte kan delta i det köpta/beställda arrangemanget eller resan, p g a stormen, kan du ha rätt till ersättning. Börja med att kontakta din researrangör eller flygbolag.

Som ni har kunnat läsa tidigare så sponsrar Europeiska äventyrsfotografen Fredrik Schenholm. Bland annat så kommer han att blogga exklusivt för oss och berätta om sitt jobb och sina äventyr. Här kommer hans första inlägg där han berättar om det kluriga i att lyckas med den perfekta bilden. 

Redan i september började jag planera inför drömbilden. Allt såg så bra ut. Den italienska vulkanen Etna var mitt inne i en utbrottsfas, och det var inga tecken på att den skulle lugna ner sig. Nu var det bara snön som fattades, och Etna brukar få mycket snö. Jag var faktiskt där och åkte skidor för 2 år sedan, då jag och Fredrik Ericsson tog oss upp till den södra toppkratern. Men då sov hon, Etna alltså.
Och det är just det min drömbild handlar om, att kombinera skidåkning och vulkanutbrott i samma bild. Två element som inte är helt enkelt att kombinera.  Jag har tänkt mycket på vad som krävs:

Ett vulkanutbrott  Detta är väldigt svårt att planera på förhand.
En vulkan med snö på   Det finns egentligen två platser för mig som är aktuellt, d.v.s. som ligger inom rimligt avstånd. Det är Island och Italien.
En skidåkare   Inte vilken skidåkare som helst, utan en skidåkare som är sugen och villig att ta sig an vulkanens spännande moment. Jag har några skidåkare på lager…
Lava   Alla vulkanutbrott sprutar inte lava. Men för att verkligen få till drömbilden så vill jag ha en lavasprutande krater.
Ljus   Eller snarare inget ljus. De 18 vulkanutbrott som Etna har bjudit på hittills i år har hållit på i 30 min till 8 timmar. Och om utbrottet sker under dagtid så lyser inte lavan som jag vill att den ska göra. Utbrottet måste alltså hålla på när solen ligger under horisonten.
Vind   Eftersom jag vill komma nära inpå utbrottet måste vindriktningen vara rätt. Blåser det mot oss skapar detta utmaningar som: aska i kamerautrustningen, grå snö och hälsorisker.
Tid   Eftersom vulkanutbrotten inte går att beställa så måste både jag och skidåkaren ha tid att resa dit. Men vi pratar om drömbilden, så jag antar att vi tar oss tid.

Nu sitter jag här, på mitt kontor i Göteborg och följer Etnas utveckling via webbkameror, temperatur- och snöutveckling samt seismiken (jordbävningar är ett tecken på magmarörelser inne i vulkanen). Och det ser dåligt ut på Sicilien. Varma vindar, ingen snö och inga tecken på att Etna ska ha ett utbrott. Både jag och Tormod Granheim (norsk skidäventyrare som jag arbetar otroligt mycket med) har varit stand by sedan början av december, men nu börjar vår tid att ta slut – för denna gång.
Om en och en halv vecka åker jag ner till Engelberg i Schweiz. Där blir det vanligt jobb som till största del innebär skidfotografering. Januari är fullbokad med reportageresor, katalogfotograferingar och fotokurser. Efter en regnig höst i Göteborg välkomnar jag de snöfyllda bergen i Alperna!
Och det är just det fullspäckade schemat, inte bara i januari, utan egentligen hela vintern och våren som gör jakten på drömbilden något komplicerad. Men vem har sagt att drömmar ska vara enkla att uppfylla?

Fredrik Ericsson på toppen av Etnas södra toppkrater

//Fredrik

Familjen Hammarberg är ute på en världsomsegling. Med på resan är mamma Linda, pappa Ludvig, barnen Lovis 5 år och Otto 3 år. De har bloggen S/Y Mary och skriver även exklusivt för oss varje månad om sina äventyr runtom världens alla hav. Nu har vi fått eldiga hälsningar från Samoa.

Det fräser om elden som brinner i ändarna på pinnarna som mannen snurrar. Han snurrar dem fortare och fortare, i takt med att trumrytmerna blir allt mer intensiva. Och elden lämnar brinnande spår i det kompakta mörkret. Vi bevittnar eldknivdansen, på Samoa.

Samoa var det första landet i Polynesien som krävde sin självständighet efter den europeiska kolonisationen av Söderhavsöarna. En stolt nation som har hållit hårdare fast vid sina uråldriga traditioner än de flesta av deras grannländer. Något som gör Samoa till en fascinerande plats att besöka.
Dansen är en viktig del av samoansk kultur, och förr var det vanligt att flera byar träffades för gemensam fest. Man dansade och sjöng i flera dagar. Och det är inte svårt att föreställa sig. Det är nästan något transliknande över männens dans, som om de var höga på manliga hormoner.  De sjunger, stampar och klappar takten till intensiva trumrytmer. De hoppar runt en mjukt dansande kvinna och klappar sig hårt på bröstet och i golvet, de jonglerar med brinnande pinnar. Och de tjuter och tjoar. Kraftfullt och bestämt.

Idag är det vanligt med traditionell dans runt högtider, särskilt bröllop. Men det hålls också dansuppvisningar på flera olika hotell och restauranger runt om på öarna. Vi befinner oss på en liten bar vid strandpromenaden i Apia, Samoas huvudstad. Här håller en lokal dansgrupp för ungdomar uppvisning varje tisdag. Ledaren berättar att det är det är mycket populärt med traditionell dans bland ungdomar, särskilt pojkar. Kanske för att dansen är så manlig. Det här är så långt från foxtrot och vals man kan komma.

I ett av dansnumren släcker två pojkar i äldre tonåren en stor eld genom att kväva den med sina palmbladsklädda bakdelar, ackompanjerade av rytmiskt trummande. Ledaren berättar att dansen skildrar historien om stora vulkanutbrott på öarna, och hur man förr i tiden brukade släcka elden med palmblad. Långt innan man lärde sig läsa och skriva i Söderhavet förde man berättelser vidare mellan generationer genom sånger och danser. Man dansar för att hedra gudar, förfäder och krigare. Och man dansar för att berätta historier. Men framförallt så dansar man för att det är roligt, och det syns.

Båda mina barn har suttit som hypnotiserade under hela uppvisningen, och är efteråt rörande överens om att det här verkligen var en häftig dans. Ja, energin flödar när samoanerna dansar och sjunger, och den smittar av sig. Jag tar ett barn i vardera handen, och dansar hela vägen tillbaka till båten – på strålande gott humör. Vilken otroligt häftig värld vi lever i.

/Linda Hammarberg

Förra veckan skrev killarna som cyklar från Lhasa till Kathmandu om sina upplevelser när de råkade ut för en jordbävning under sitt cykeläventyr. Den här veckan har de nått sitt mål och nu är de tillbaka hemma i Sverige med fantastiska minnen och upplevelser som räcker livet ut. Här är deras summering av äventyret.

Fyra års hård träning och slit är över. Vi har upplevt vårt livs äventyr när vi cyklat från Lhasa i Tibet till Kathmandu i Nepal. Vi har cyklat över 8 toppar på över 5 000 meter. Vi har upplevt en jordbävning ett par kilometer från Mount Everest Basecamp. Vi har stått vid detta fantastiska berg och känt oss väldigt små. Vi har krockat med djur och vi har varit väldigt nervösa på våra cyklar när vi tagit oss fram på vissa sträckor där Vägverket skulle totalförbjudit all trafik, även gångtrafik.
Kort sagt allt har varit helt fantastiskt! Trots att vi är medelålders män känns det som vi har lärt oss otroligt mycket som vi kommer att ha nytta av resten av livet.

När vi nu sitter på Hotell Shanker i Kathmandu och sammanfattar resan och hur det kommer sig att just vi faktiskt lyckades genomföra detta projekt finns det ett par orsaker. Huvudorsaken är att målet har för oss alla varit magnetiskt. Vi har fördelat arbetet och satt oss in frågor så som solfångare, höghöjdssjuka, försäkringar, hur tar vi oss förbi det faktum att Facebook är stängt i Tibet. Hade vi vetat hur mycket arbete det var så hade vi nog tvekat när vi startade projektet.

Folk runt omkring tycker att vi är riktiga äventyrare. Vi själva känner att vi har haft full kontroll på läget hela tiden i och med att vi har varit så väl förberedda. Vi har tagit in kunskap från experter och fått mycket hjälp av våra sponsorer. Vi hoppas att vi kan vara en inspiration för andra. Kan fyra medelålders män utföra denna strapats så kan fler!
Hälsningar
Stefan

Foto: Emma V Larsson

Som vi nämnt tidigare här på bloggen så sponsrar vi några killar som är ute på sitt livs äventyr där de ska cykla mellan Lhasa och Kathmandu. Här kommer en berättelse om hur det är att helt plötsligt befinna sig i närheten av en jordbävning. Som tur var befann de sig några mil ifrån och alla är välbehållna och mår bra.

Efter att vi lämnade Lhasa på cykel för 11 dagar sedan började vi närma oss vårt mål, Mount Everest Basecamp. 8 kilometer från Base Camp slog vi upp våra tält i Rombuck alldeles bredvid världens högst belägna kloster.
Dagen hade varit fantastisk, vi cyklade den sista biten upp till Basecamp och åt lunch andäktigt nedanför världens högsta berg. Cyklingen tillbaka var lätt och vi hade alla en härlig känsla när vi åt middag.

När vi på kvällen låg i tälten och skulle somna kändes det först som om en lastbil körde förbi. Men skakningarna slutade inte, utan ökade i intensitet. Det tog en stund innan vi insåg att det var en jordbävning. Under en kort sekund medan vi kastade oss ur tälten var det en otrolig massa tankar i huvudet. Vad händer om vi får utrustningen krossad av nerfallande klippblock? Vad händer om passet stängs på grund av rasmassor? Vad händer om någon av oss skadas? Frågor som vi lyckligtvis slapp fundera över då inget av våra tält förstördes av de klippblock som föll ner från bergssidorna.

Det tog inte lång tid innan karavaner av bilar kom ner från det läger som ligger en bit nedanför Base Camp. De lämnade dalen på grund av faran för ras. Ingen vågade stanna där uppe. Hos oss kom munkarna ut ur klostret och slog upp sina tält på gårdsplanen, inte heller de kände sig säkra. Vi var alla oroliga för efterskalv men efter en timme bestämde vi oss för att gå tillbaka in i tälten för att försöka sova. Det blev en orolig natt med många frågor om säkerhet som cirkulerade i huvudet.

Foto
Emma V Larsson

Familjen Hammarberg är ute på en världsomsegling. Med på resan är mamma Linda, pappa Ludvig, barnen Lovis 5 år och Otto 3 år. De har bloggen S/Y Mary och skriver även exklusivt för oss varje månad om sina äventyr runtom världens alla hav. Den här gången berättar de som sina tankar och upplevelser på den ö som brukar kallas världens vackraste ö, Bora-Bora.

Alla som vill till Bora-Bora lyfter en hand nu! Trodde nästan det. Och jag förstår. Jag är egentligen inte typen som brukar åka till en plats bara för att bocka av den, för att kunna säga att jag varit där. Men i det här fallet var det faktiskt så.

Redan utanför lagunen ser vi hur de låga korallöar som omger Bora-Bora omringas av sådana där ”hyddor” som står på stolpar ute i vattnet. Närmare bestämt 700 vid senaste räkningen enligt Lonely Planet, jämfört med ett dussintal för femton år sedan. Hyddorna, kompletta med glasskiva i golvet och lagunutsikt från jacuzzin, är typiska för alla dyra hotell här i Franska Polynesien. Antar att de ska ge en känsla av att bo på traditionellt polynesiskt vis. Medan lokalbefolkningen sedan länge bor under tak av korrugerad plåt.

Vi sätter kurs mot bojarna utanför krogen Bloody Mary’s, en av Söderhavets mest kända krogar.  Diana Ross, Julio Iglesias och Roman Polanski har ätit här, liksom Harrison Ford, Marlon Brando, Jane Fonda, Ringo Starr, Diana Ross, Billy Idol, Goldie Hawn, Pamela Anderson, Pierce Brosnan och den store Dolph Lundgren. Och vi på Mary af Rövarhamn. Nåja, vi får nöja oss med en enkel lunch med tanke på priserna. Men ändå. Min Jimmy Buffet Cheese Burger är gudagod, men allra bäst gillar vi vattenfallet i miniatyr som ersatt handfatet på toa.

Familjen Hammarberg utanför kändiskrogen Bloody Mary’s på Bora-Bora

Barnen och jag åker en sväng med jollen för att hitta en strand där vi kan tillbringa eftermiddagen medan Ludvig fixar lite på båten. Det visar sig vara en svår uppgift. Hotellen har ockuperat de finaste stränderna, och dit är inga enkla seglare välkomna. Men till sist lyckas vi hitta en liten strandremsa där ingen motar bort oss. Och minsann, nog är sanden lite finkornigare här än på de andra öarna i Franska Polynesien. Och den klarturkosa lagunen och de enorma vågorna som bryter ute på revet är onekligen en mäktig syn.

I lagunen råder en febril aktivitet. Dykbåtar, glasbottenbåtar, jetskis – ja till och med en gul liten ubåt kör fram och tillbaka med turister. En dykfirma har specialiserat sig på undervattenspromenader med viktbälte och dykhjälm som förses med luft via en slang från en pump på en båt ovanför. Häftigt tycker kanske vissa. Sorgligt, tycker vi. Kanske för att det påminner oss om varför revet ser ut som det gör här. Överfiskning och byggprojekt har tömt delar av Bora Boras lagun på liv, och det var länge sedan vi såg så mycket död korall.

Över ankarviken sprider sig en härlig doft av hibiskus, bourganvillea och gardenia. Och de gröna branterna upp mot bergstoppen är hänförande. Sagolikt belägen vid bergets fot ligger Bora-Boras huvudort Vaipete, som bjuder på enkel charm bortom de exklusiva pärlbutikerna vid hamnen. Butiker, restauranger och postkontor – allt omfamnas av grönska och enorma brödfrukt- och mangoträd ger välkommen skugga när vi vandrar byns enda gata fram. Överallt möts vi av vänliga leenden. Om öns 7 000 invånare har tröttnat på de hundratusentals turister som invaderar ön varje år, så visar de det inte.

Men den som förväntar sig att mötas av vackra barbröstade kvinnor och tatuerade krigare som bor i hyddor på stranden ska åka någon annanstans. Vart vet vi inte riktigt, men hittar vi en sådan plats är frågan om vi avslöjar var den ligger. Man vill ju inte göra en Michener. För troligen är det så, att hans rykte om att Bora-Bora skulle vara världens vackraste ö också blev början av slutet för det paradiset här på ön. Vi gillar Bora-Bora, men något orört paradis är det inte. I alla fall inte med våra mått mätt. Men misströsta inte, bara i Franska Polynesien finns ytterligare 127 öar att välja på fördelade på fem olika ögrupper.

En av våra personliga favoriter i Franska Polynesien har varit Fakarava-atollen i Tuamotus. På de låga korallöarna som omringar den turkosa lagunen växer inget annat än kokospalmer, men under ytan möts du av levande korall och exotiska fiskar så långt ögat når – och det vill inte säga lite här. Fyrtio meters sikt är inte ovanligt. För att inte tala om alla hajar. Fakaravas undervattenslandskap är så imponerande att området klassats som Biosphere Reserve av självaste UNESCO. Ett paradis för den som gillar att dyka, snorkla och bara ta det riktigt riktigt lugnt. Vi såg bara ett enda resort i hela den gigantiska atollen, sex små hyddor inklämda på en pytteliten ö. Och skulle det vara fullbokat, ja då återstår ytterligare 77 atoller att välja på i Tuamotus förtrollade värld.

Ön Nuku Hiva är paradiset för den som gillar att vandra

Ja, i Franska Polynesien finns nog något för de flesta. Nåja, inte för weekendresenären förstås. Räkna med minst 24 timmar och minst två mellanlandningar. Och att segla hit, ja det tog ett drygt år. Imorgon lägger vi Bora-Bora bakom oss och sätter kurs mot atollen Suvorov som tillhör Cook-öarna. Vi räknar med en veckas segling – i snabb promenadtakt. Ja, fortare än så går det faktiskt inte att segla. Det gäller att inte ha bråttom.
/Linda Hammarberg

Familjen Hammarberg är ute på en världsomsegling och den här gången har de klivit i land på Galapagosöarna.  Med på resan är mamma Linda, pappa Ludvig, barnen Lovis 4 år och Otto 3 år. De har bloggen S/Y Mary och skriver även exklusivt för oss varje månad om sina äventyr runtom världens alla hav. Läs gärna även deras första, andra, tredje, fjärde,  femte och sjätte inlägg.

Vi befinner oss sedan snart tre veckor tillbaka på Galapagosöarna – en av världens mest eftertraktade turistdestinationer. Och det är lätt att förstå. Djurlivet är verkligen fantastiskt.

I luften svävar stora albatrosser, pelikaner och fregattfåglar. Och stora sjölejon, hajar och rockor simmar runt oss i hamnen. Vi har sett pingviner, havsiguanor och enorma mantor. Och på land har vi hälsat på de jättesköldpaddor som gett Galapagos sitt namn. Galapagos betyder just sköldpadda på spanska.

Det unika djurlivet på Galapagos förklaras främst av öarnas isolerade läge, som också la grunden till Darwins evolutionsteori. Runt öarna möts dessutom tre stora havsströmmar som tillsammans skapar speciella förutsättningar för djur- och växtliv. Här är faktiskt förvånande kallt med tanke på att vi befinner oss mitt påekvatorn. Som svensk sommar ungefär.

Galapagosöarna består av ett tjugotal öar, lite beroende på hur man räknar. Nittio procent av den totala ytan utgör nationalpark, men blomstrande turism och unikt djurliv är en svår ekvation som Ecuador försöker lösa med rigorösa lagar, avgifter och böter. Ett regelverk som verkar tolkas på lika många sätt som det finns tillämpare. Och ändras nästan lika ofta.

För att få ut så mycket som möjligt av sitt besök brukar de flesta som kommer hit göra en kryssning under några dagar. Kostnaden för detta är idag förhållandevis rimlig, runt tusen kronor per person och dygn inklusive kost och logi. Men nu ryktas det om en ny lag som förbjuder kryssningsbåtar att gå till samma hamn mer än en gång under en tvåveckorsperiod. Detta skulle i praktiken innebära betydligt längre och dyrare besök på öarna.  Den nya lagen beräknas träda i kraft redan i början av 2012. Så den som funderar på att åka till Galapagos bör nog skynda sig. Om de inte ändrar sig igen vill säga, vilket inte känns alls osannolikt.

Jag skulle dock vilja rekommendera den som bokar en rundresa på Galapagos att undvika kryssningkatamaranen Anahi. En tidig morgon vaknade vi av ett förfärligt ljud, då en 260 ton tunga Anahi drev rakt in i vår båt. Deras ankare hade tappat greppet i den kraftiga dyningen. Kaptenen gjorde tidigt klart för oss att de inte avsåg att varken

involvera sitt försäkringsbolag, och inte heller ersätta våra skador på något annat sätt. Och för att försäkra sig om att vi la ner alla former av anklagelser tillämpade kaptenen allehanda maffiainspirerade metoder som fick oss lämna hamnen snarast möjligt. Lyckligtvis hade vår båt inte fått värre skador än att vi kunde fortsätta vår resa.

Jaja, även solen har sina fläckar och vi är ändå otroligt glada över att fått möjligheten att besöka Galapagos. En möjlighet som kanske aldrig kommer igen. Nu väntar resans längsta etapp. Mot Marquesas, 3000 sjömil bort. Vi räknar med närmre en månad till havs. Det är lång tid det, med två små barn ombord. Men sedan väntar belöningen. Söderhavet!

/Linda Hammarberg

Den 1 januari 2011 släpper vi ett uppdaterat villkor för Affärsreseförsäkringen.
Här har vi listat samtliga nyheter och förändringar:

Nyheter

• Nu kan du även försäkra ditt/dina barn om du behöver ta med det/dem på tjänsteresan. Premien för barn är samma som för vuxen. 
• Även EU-medborgare inskriven i Europeisk försäkringskassa kan omfattas (efter särskild överenskommelse med Europeiska)
• Nytt moment; I. Trygghetspaketet, som ersätter merkostnader vid evakuering ur krigs- och högriskområde samt vid förlängd vistelse pga karantän eller naturkatastrof
• Ingen åldersgräns på kapitalbeloppet vid dödsfall. Barn under 18 år har max  25 000 kr i dödsfallsbelopp
• Tillfällig behandling på resmålet vid akuta tandbesvär
  

Förändringar

• Moment F, Kristerapi: Ersättning för kristerapi höjt från 15 000 kr till 25 000 kr
• Moment G, Bagageskydd: Nytt undermoment; ersättning för verifierade kostnader med 3 000 kr
• Moment H, Försening: Ersättning för missad avresa höjt från 25 000 kr till 30 000 kr. Ersättning för försening av allmänt färdmedel är höjt från 1 000 kr till 2 000 kr där även karenstiden sjunkit från 4 timmar till 3 timmar. Ingen karenstid vid bagageförsening (ersättning direkt) samt höjt ersättningsbelopp, från 2 000 kr till 3 000 kr
• Moment M, Självriskskydd: Höjt belopp på hyrbilsförsäkringen, från 2 000 kr till 5 000 kr.