Nyheter

Sofia och Maria på båten Cantare är på långsegling under 1 års tid. De är sponsrade med varsin Reseförsäkring Extrem och gästbloggar hos oss en gång i månaden (du finner deras tidigare inlägg här). Nu har de korsat Atlanten, igen, och är tillbaka i Europa. Här skriver de om den 30 dagar långa överseglingen, ofrivillig diet och sökandet efter Loch Ness i Skottland.

Tillbaka i Europa – snart hemma…

Det är med blandade känslor vi nu börjar närma oss Sverige. Visst gläder vi oss mycket till att träffa alla nära och kära, som vi saknar så otroligt och inte sett på ett helt år. Nya spännande äventyr väntar på hemmaplan, men samtidigt är det nästan lite vemodigt att tänka på att vi om mindre än två veckor är tillbaka i verkligheten igen och det fantastiska seglingsåret är till ända.

Mycket har hänt sedan sista livstecknet från oss som kom ute på Atlanten! Vi hade det ju lite kämpigt med diverse problem såsom strömförsörjningsstrul, lågtryck och vatten överallt, och innan vi nådde fram till Horta, Azorerna skulle vi utsättas för fler prövningar… Ungefär en vecka innan Azorerna tog gasflaskan vi hade fått påfylld precis innan avresan från Kuba slut en dag då vi skulle laga lunch. Det var väntat och det var ju bara att byta flaska tänkte vi, vi har ju en full till! Bytte flaskor gjorde vi, men kom det någon gas? Nej! Flaskan vi hade fått fyllt tidigare på Kuba och som skulle vara full var tom! Någonstans på Kuba hade vi blivit lurade, så frustrerande!

Det fanns inte så mycket mer att göra än att ransonera de återstående konserverna, kexen och de andra matvarorna och ställa in sig på att äta kalla konserver en vecka. Vill man så går det! Man kan hitta på diverse spännande kombinationer med kalla konserver och kryddor, vad sägs om svamp med senap och parmesanost? Majonnäs hade vi mycket av och blev en favorit och vår största fettkälla! När vi hade tillräckligt med ström körde vi vattenkokaren och kunde lyxa till det med varm choklad, kaffe, te och blåbärssoppa. Koka pasta med vattenkokaren var tyvärr inte lika lyckat! Sakta men säkert gick dagarna och det var fyra trötta men oerhört glada seglare, med byxorna lite löst hängande, som ankom Horta, Azorerna efter 30 dagar ute på Atlanten.

Champagnekorkarna flög snabbt av i hamn och lika fort var tankarna på alla problem över Atlanten borta. Att komma till Europa var lite som att komma hem, restauranger med god mat och supermarkets med bra matvaror. Efter tiden på Kuba utan större utbud på livsmedel och Atlantdieten var det mycket som kretsade kring mat och de tappade kilona var snart tillbaka igen. Vi besökte berömda Peter’s Sport Café, den kända seglingsbaren där seglare från alla möjliga ställen samlas och försöker överträffa varandra med den ena seglingshistorien efter den andra…

På Azorerna beslutade Maria och jag att det var dags att ta lite semester ifrån varandra. Att leva på en liten segelbåt 24 timmar om dygnet i ett år gör att man ibland behöver en paus från varandra för att hitta ny energi och faktiskt kunna sakna varandra. Därför seglade jag ifrån Azorerna med några norska seglingvänner till Dublin och senare vidare till Skottland, Danmark och nu Norge. Maria seglade från Azorerna tillsammans med sin pappa (Cantares ägare) till England och sedan vidare tillsammans med vänner längs Engelska kanalen och Nordsjön till Tyskland.

Skottland får högsta betyg, och bjudet på fantastiskt landskap och otroligt härliga människor! Jag seglade tillsammans med de norska båtarna genom flera kanaler, bland annat Caledonian Canal som går genom Loch Ness. Tyvärr visade sig inte sjöodjuret Nessie, men många spännande sälar, delfiner, valar och fåglar har vi sett under turen. Det fantastiska skotska landskapet består mest av höga berg och djupa dalar. En dag besteg vi Storbrittanniens högsta berg, Ben Nevis, 1343 meter över havet och toppen var snöbeklädd på flera ställen. Återigen en påminnelse om att konditionen avsevärt måste förbättras när vi kommer hem! Skottarna har alltid ett leende på läpparna och vi fick många goda pratstunder runtomkring på pubarna bland whiskey och säckpipor.

Därefter väntade Nordsjön, där vi tidigare haft dåliga erfarenheter. Emellanåt var det tjock dimma,men denna gång gick allt fint! Norges skärgård är en pärla och nästan lika fint som svenska. I Fredrikstad fick jag en liten generalrepetition inför vår hemkomst den 10:e juli då båten jag seglade på, Safari, togs emot efter sitt seglingsår av familj och vänner. Maria å andra sidan fick sin generalrepetion i Fowey, England då hon var med och välkomnade hem en kompisbåt, Starfire. I skrivande stund är Cantare på väg genom Kielkanalen och jag är i Oslo några dagar innan jag åker ner till Köpenhamn för att möta upp med Maria och mönstra på Cantare igen. Efter helgen väntar en sista vecka med Sailing Cantare-äventyret, den 10:e juli någon gång mellan 15.00 och 16.00 seglar vi hem till Höganäs hamn. Alla är hjärtligt välkomna på fest i hamnen i äkta Caribbean style!

/Sofia Ivansson