Nyheter

Fredagsmys med jättesköldpaddor

Kategorier:

Familjen Hammarberg som seglar jorden runt med segelbåten Mary af Rövarhamn har nu kommit halvägs över Indiska Oceanen, och befinner sig nu på ögruppen Maskarenerna öster om Madagaskar. Här kommer en hälsning från den lilla ön Rodrigues, där de just bekantat sig med några av de jättesköldpaddor som lever på ön.

Tillgivna djur

Jag sätter mig på huk framför en av bjässarna som betar i den gröna dalsänkan. Guiden berättar att den är 95 år gammal och väger 205 kilo. Sköldpaddan sträcker sakta på sin långa hals, och nafsar mig i tröjan. Kanske misstar den tröjans gröna tryck för blad; sköldpaddor ser tydligen dåligt. Jag tar ett steg bakåt; sköldpaddor har tydligen mycket starka käkar. Men de är långt ifrån aggressiva. Tvärtom. De kommer lunkandes från alla håll för att bli kliade på halsen. Precis som en katt, eller hund. Så tillgivna, så försvarslösa.

Jättesköldpaddorna tycker om att bli kliade på halsen.
Jättesköldpaddorna tycker om att bli kliade på halsen.

Jättesköldpaddorna var länge hotade

När de första upptäcktsresande kom till Rodrigues på 1600-talet lär det funnits över 300 000 jättesköldpaddor på ön. Det sägs att man kunde ta sig fram långa sträckor bara genom att gå från skal till skal. Men sköldpaddorna blev snabbt populär proviant för de stora segelfartygen. En ensam sköldpadda kunde ge över hundra kilo färskt kött. De var dessutom enkla att fånga, och kunde förvaras levande i upp till ett år utan mat och vatten.

Med människornas segelskutor kom också råttor och grisar, som åt upp sköldpaddornas ägg. Och när nybyggarna började bruka marken förlorade sköldpaddorna snabbt sin naturliga miljö. Inom loppet av bara hundra år hade Rodrigues jättesköldpaddor utrotats. Samma öde gick flera inhemska fågelarter till mötes. Fredliga djur som funnits på ön i hundratusentals år.


Idag finns det drygt 2000 jättesköldpaddor på Rodrigues.

Nytt hopp för jättesköldpaddan

Sedan några år tillbaka kan man åter se jättesköldpaddor på Rodrigues, i ett reservat på öns södra udde. De har hämtats hit från Aldabra, den enda ön i Indiska Oceanen vars ursprungliga sköldpaddor överlevt människans framfart. Genom att placera ut sköldpaddorna på flera öar hoppas man öka deras chanser till överlevnad. Att sprida riskerna, för att undvika att historien upprepas. Och det verkar fungera, sköldpaddorna trivs så bra här på Rodrigues att antalet vuxit från 500 till 2000 på bara några år.

Gamla reseskildringar vittnar om att det en gång i tiden fanns många olika arter av jättesköldpaddor på jorden. Idag finns bara två kvar. Galapagossköldpaddan i Stilla havet, och Aldabrasköldpaddan här i Indiska Oceanen. Den som vill hjälpa till att bevara dem för framtiden kan göra en insats genom att bli fadder till en jättesköldpadda här på Rodrigues.


En jättesköldpadda kan bli över 200 år gammal, och väga över 300 kilo.

För vår egen del är det dags att ta segla vidare, att fortsätta vår seglats västerut över Indiska Oceanen mot Sydafrika och Atlanten. Men till skillnad från våra föregångare blir det utan sköldpaddor i lasten, även om barnen gärna hade behållit en som husdjur. Följ gärna vår resa på http://symary.com/.

/Linda

  • http://symary.com/2013/06/07/mjukstart/ Mjukstart | Mary af Rövarhamn

    [...] Mer om vårt möte med Rodrigues jättesköldpaddor finns att läsa i vårt senaste gästinlägg på… Rate this:GillaGilla Laddar… [...]

blog comments powered by Disqus